Betydelsen av "Andens dop" och Liv i Anden-seminarier i olika former

När präster och lekmannaevangelister kommer för missioner till våra katolska församlingar innefattar det ofta undervisning om livet i den helige Ande, andliga nådegåvor, och bön om att reträttdeltagarna skall bli fyllda av helig Ande. P Mihovil Filipovic är en av dem. En annan präst som regelbundet brukar besöka Sverige är p Dominic Valanmanal.  

Att bli fyllda av helig Ande är detsamma som man inom Karismatiska förnyelsen med NT´s språkbruk brukar benämna att “bli döpt i helig Ande” (Apg 1:5). Begreppet “andedop” har noga utretts av teologerna och skall förstås i överförd bemärkelse, inte som någon ersättning eller komplettering av det sakramentala dopet, snarare som en aktualisering av den nåd som gavs redan i dopet. Biskop Sam Jacobs, USA konstaterar att andedopet är normerande för alla kristna och inte en särskild spiritualitet för några få: 

“Av föreliggande dokument och genom många andra studier står det klart att denna pingstens nåd, kallad dopet i den helige Ande, inte är förbehållen någon särskild rörelse utan tillhör hela kyrkan. Detta är ingenting nytt. Det är i själva verket fråga om samma nåd som varit ämnad för Guds folk ända sedan den första pingstdagen i Jerusalem och genom kyrkans hela historia.” (Från inledningen till skriften “Blås liv i nådegåvan*) 

* F Kilian McDonnell skrev tillsammans med George Montague boken Christian Initiation and Baptism in the Holy Spirit – Evidence from the first eight centuries (The Liturgical Press, Collegeville Minnesota 1991). Den beskriver hur de andliga nådegåvorna praktiserades I den unga kyrkan och under de första århundradena. Sammanfattning av den boken finns i skriften Blås liv i Nådegåvan.

Liv i Anden-seminarierna i den ursprungliga formen av en 7-veckorskurs som utarbetades av ledare inom Karismatiska förnyelsen i USA har varit en vanlig form för att erbjuda undervisning om livet i den helige Ande och att bli fylld av helig Ande. Termen “andendop” är på intet sätt obligatorisk, men har kommit att användas som en naturlig följd av Apostlagärningarnas eget språkbruk.

Det viktiga är den bakomliggande verklighet/erfarenhet som avses och som är lika normerande för de kristna idag som under kyrkans första tid. Det är inte nödvändigt att genomgå en 7-veckors kurs för att få del i detta, det kan ske när som helst om man är döpt, omvänder sig och tar emot Jesus Kristus som Herre i sitt liv och ber med öppet hjärta om gåvan. Förståelsen av vad det handlar om underlättas givetvis med undervisning som kan ges i mer eller mindre systematiska former.  Som exempel kan nämnas kommuniteten The risen Christ GALILEA som ger en veckoslutskurs som heter New Life. Den innehåller i princip samma undervisning som Liv i Anden-seminarierna.

På CHARIS internationals hemsida erbjuds en internetbaserad kurs med videoinspelade föredrag och tillhörande dokument som är gratis. Den kallas New Life och är en vidarebearbetning av Liv i Anden-seminarierna. Ett nyttigt material för lokala grupper och församlingar. 

Andedopet är inte en höjdpunkt, utan början på ett fullödigt kristet liv där vi använder våra nådegåvor till kyrkans uppbyggnad, evangelisationen och den kristna enheten, att tjäna de fattiga och att främja det allmänna bästa i samhället.  Gåvorna är till för tjänande, inget vi fått för att skryta med eller bli uppblåsta av. Det är som med muskler: Används de inte förtvinar de, och dopar man sig själv som en muskelbyggare är det bara självbespeglande och till ingen nytta för andra.

Läs mera: [P Raniero Cantalamessa om betydelsen av dopet i den helige Ande]

Också Lillemor Hallins böcker som finns i nyutgåva  är bra pedagogisk undervisaning om karismatisk förnyelse och praktiserande av de andliga nådegåvorna. 

[Böckerna kan beställas från CHARIS-Norden's e-shop

--------------------

Vägledning till biskoparna angående rörelserna i kyrkan och urskiljning av de andliga nådegåvorna:

Troskongregationen utgav 2016 ett dokument, Iuvenescit Ecclesia riktat till biskoparna som underlag för deras kontakt med nya andliga rörelser i Kyrkan. Dokumentet sätter in de karismatiska nådegåvorna i ett helhetsperspektiv och beskriver deras relation till de hierarkiska gåvorna (de som är relaterade till vigningssakramentet och de sakrament som förvaltas av biskoparna, prästerna och diakonerna. Båda typerna av gåvor är ett utflöde av en och samme Ande.

Dokumentet sammanfattar i 8 kriterier bedömningen av karismatiska nådegåvor:

1. Den primära kallelsen för varje kristen till helighet

2. Inriktning på evangelisation

3. Bekännelse av katolsk tro

4. Gemenskap med hela Kyrkan

5. Erkännande av gåvans komplementaritet i förhållande till andra karismatiska element i Kyrkan vilket utesluter alla anspråk på exklusivitet

6. Acceptans av moment av prövning i bedömningen av nådegåvan. Det innebär att med ödmjukhet kunna bära och hantera motgångar

7. Närvaro av andlig frukt såsom kärlek, glädje, frid och ökad mänsklig mognad.

8. Evangelisationens sociala dimension

------------------------------