Lillemor Hallin 1934-2025

Lillemor Hallin somnade stilla in natten till den 31 juli hos Birgittasystrarna i Djursholm. Hennes liv har präglats av att outtröttligt uppmuntra människor att ta emot den helige Andes gåvor och göra kyrkan till en mer levande och helande gemenskap, något hon tog över från mamman som var konvertit med rötterna i Svenska Missionsförbundet.

17 år gammal drabbades hon av en dödlig blodsjukdom, men efter mammans förböner blev hon mirakulöst helad. I en nära döden-upplevelse förnam hon en röst som sade: ”Du ska återvända till livet och söka den kärlek som bryter ner alla murar”. Denna erfarenhet kom att prägla hela hennes vuxna liv och andliga inriktning. Sin barndom och ungdom beskriver hon i den självbiografiska boken När murarna föll - min katolska uppväxt.

Hon utbildade sig på Konstfack med textil inriktning och arbetade som bildlärare, men med tiden lät hon kyrkan och det andliga engagemanget ta en allt större plats. Hon och väninnan Kerstin Jonsson förstod att de hade en kallelse att "bo och be ihop" och levde i en kommunitet i Täby där man tog emot personer för förbönssamtal, något som utvecklades i den ekumeniska organisationen "Helhet genom Kristus". Man tjänade i församlingen, byggde upp en bönegrupp, och med aktivt stöd från församlingens präster utvecklades i Täby och Danderyd från 1970-talet ett blomstrande ekumeniskt samarbete som inbegrep evangelisation, socialt arbete, regelbundna träffar för präster och mycket annat. Detta arbete beskriver hon i sin sist publicerade bok Gud kallar vanliga människor till att bygga upp hans rike – Om den andliga förnyelsen i Danderyd och Täby 1970 - 1990-tal.

Lillemor hade ingen aning om karismatisk förnyelse, men efter möte med Katolska karismatiska förnyelsen och dess andlige rådgivare kardinal Suenens i Belgien förstod hon att det de sysslade med hörde till denna nådeström inom kristenheten. Om detta berättar hon i antologin Något om Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige 1972–2007:

DOM KALLAR OSS ”KARISMATISKA.” VAD ÄR DET? Vi tycktes ha en kallelse. Folk strömmade till från alla håll och bönegruppen bara växte. En dag kom ett äldre par. De sa glatt: ”Så roligt att träffa karismatiska katoliker.” – ”Att, hursa?” sa vi förvånat. – ”Ja, ni tror ju på den Helige Ande.” – ”Självklart”, sa vi. – ”Ja, men då är ni ju karismatiker.” – ”Nej då. Vi har aldrig hört talas om något sånt.” – ”Men då måste ni följa med oss och träffa er ledare, kardinal Suenens.” – ”Va! – nej det behövs inte.”

1975 på sommaren for Kerstin Jonsson och jag till vår första karismatiska konferens – i London, arrangerad av Fountain Trust. Det var fantastiskt, gudsnärvaron, jublet… Konferensen var anglikansk och leddes av den kände prästen Michael Harper, men en av talarna var katolsk – Francis MacNutt. Han ledde ett seminarium på fyra - fem dagar om bön för helande, där vi deltog.

Väl hemma igen startade vi, med p Clyde och ytterligare två personer, en liknande kurs i församlingen. Vi fortsatte sedan med tio Birgittasystrar. Därefter lämnade p Clyde över till oss två att starta en skola. I flera år tränade vi människor att be för sjuka – över 100 personer – präster, pastorer, nunnor, diakoner och lekfolk från alla kyrkor i Danderyd och Täby med omnejd. Våra präster var alltid med och stödde oss. Samtidigt kom både prästerna och vi med i den ekumeniska själavårdsrörelse som idag kallas Helhet genom Kristus. Där fick vi också tillsammans växa i vår kallelse att be om läkedom för människor.

Men det gamla paret som ville ha med oss till kardinal Suenens, gav inte upp. De hette Siv och Robert Pellén och var målmedvetna pingstvänner. 1976 drog de iväg p Jim, Kerstin och mig till prästseminariet i Malines, Bryssel, där kardinalen ledde sitt årliga veckolånga seminarium om den karismatiska förnyelsen med 35 protestanter ur alla samfund och 35 katoliker. Professorn vid det tyska katolska prästseminariet i Paderborn, Heribert Mühlen, och pastor Arnold Bittlinger, ledare för den protestantiska förnyelsen i Tyskland, undervisade tillsammans om livet i Anden. Kardinalen och andra specialister behandlade olika ämnen, t ex Andens gåvor och frukter och Maria. Det var en upplevelse att få vara en hel vecka tillsammans med en Kyrkans man som så naturligt talade om och själv utövade Andens gåvor.

1977 genomförde vi det första Liv i Anden-seminariet i vår egen församling utifrån Mühlens bok A Charismatic Theology…                            (från Något om Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige 1972–2007 s8-9)

 Lillemor kom att bli en drivande kraft inom Katolsk karismatisk förnyelse under många år, ett engagemang som var helt ekumeniskt och hon insåg de andliga nådegåvornas potential för kristenhetens helande. Hon uppfordrade alla kristna att växa i tilltro till Herren och arbeta tillsammans. Hennes ärende var att alla kristna skulle finna och bejaka sin egen kallelse i denna process. 1997 skrev hon boken Strömmar av liv – Om den helige Andes verk i vår tid som kan betraktas som ett ekumeniskt standardverk på svenska för den som söker en introduktion i den helige Andes liv i kyrkan med utgångspunkt i den pingstkarismatiska nådeström som berört hela kristenheten sedan början av 1900-talet. Här beskrivs hur den hänger samman med historien och det kristna livets källor och samtidigt hur den utgör ett hopp för framtiden. Berättelsen åtföljs av rikhaltiga källhänvisningar.

I boken Se Herrens härlighet (1991) beskriver hon sitt mirakulösa helande som 17-åring och Guds tilltal och hur sedan bön för helande kom att bli en livsuppgift för henne. Det handlade inte bara om individuellt helande, utan om hur den kristna gemenskapen behöver helas och Guds rike växa i vår söndrade värld. Slutorden i boken lyder:

"Lär dig att alltmer lita på Herren på ett barns självklara sätt. Det betyder inte att vi ska vara barnsliga utan faktiskt tvärtom. När vi växer i vår tilltro till Herren så växer vi också som människor. Vi blir djärvare och frimodigare. Vi orkar bära mer av den skadade skapelsens lidande. Vi förstår alltmer av andra människors smärta. Vi växer i medlidande och vi växer i kärlek. Gud är kärlek. Kristendomens centrum och väsen är kärlek (1 Joh 4:8). Helandets väg är kärlekens väg. Må Herren leda dig och välsigna dig på den väg han berett för just dig!Lovad vare Jesus Kristus i evighet! Amen!"

I boken Läkedom i Kristus – Den helande församlingen (2003) fördjupar hon ytterligare temat.

Lillemor Hallin har ofta mötts med större uppskattning inom andra samfund än i Katolska kyrkan och är vida känd för sitt arbete med praktisk ekumenik, själavårdande förbönssamtal och karismatisk förnyelse [Läs artikel i Dagen].

På äldre dagar bodde hon och Kerstin på Birgittasystrarnas äldreboende i Djursholm. Sista åren präglades av en alltmer sviktande hälsa. Trots det hann hon slutföra nyutgivning av sina böcker, vilka är en del av det andliga arv hon lämnar efter sig. [Alla böckerna kan beställas via denna länk, också e-upplaga erbjuds] eller till specialpris via [CHARIS Nordens bokshop].

/Bengt Malmgren