Välkommen påve Leo!

Ledsagat av bön från världens katoliker har vi nu en ny påve. Vi välkomnar påve Leo XIV.

Signifikansen av hans namnval har redan uppmärksammats i det att hans föregångare, Leo XIII som var påve kring sekelskiftet 1899/1900 lade grunden till den katolska socialläran genom encyklikan Rerum Novarum som erkände fackföreningar och arbetares rätt att strejka. Han öppnade också Vatikanens observatorium för att visa kyrkans positiva intresse för vetenskap (detta under en epok som präglades av katolsk antimodernism och legalism). Men signifikant är också att Leo XIII var en påve som var öppen för den helige Ande och kyrkans förnyelse genom pingsten.

Han lyssnade till en nunna, Elena Guerra, som fått en uppenbarelse från Herren att det måste predikas mer om livet i den Helige Ande i kyrkan. Elena var en profetröst på tröskeln till 1900-talet som föregrep den pingstkarismatiska förnyelseströmmen under 1900-talet. Hon skrev tolv konfidentiella brev till påven om att hela kyrkan måste be för att Anden ska göra något stort under 1900-talet. Hon uppfordrade påven att be för en förnyelse av Kyrkan, de kristnas återförenande, förnyelse av samhället och en förnyelse av jordens ansikte. Hon föreställde sig pingsten som något som fortgår, hon sade:

“Pingsten är inte över. Den fortgår kontinuerligt I varje tid och på varje plats, därför att den helige Ande har önskan att ge sig själv till alla människor, och alla som vill ta emot Anden kan alltid göra det, så vi behöver inte avundas apostlarna och de första kristna; vi behöver bara göra oss själva disponibla på samma sätt som dem för att ta emot honom, då kommer han till oss så som han kom till dem.”

Inspirerad av Elena Guerra gav påven ut en encyklika om Anden, Divinum illud munos. Han introducerade också 9 dagars bön om helig Ande mellan Kristi Himmelsfärdsdagen och Pingst (Pingstnovenan), och på nyårsaftonen vid ingången till det nya seklet bad han Pingstsekvensen i hela Kyrkans namn. [Mer om Elena Guerra och Leo XIII här]

Så med namnet Leo är både förknippat omsorgen om de fattiga genom socialläran och öppenheten för den helige Andes fulla liv. Att vår nye påve till sist också framhåller den kristna enheten framgår tydligt av hans motto som biskop: ”In Illo uno unum” - ord som uttalades av S:t Augustinus i en predikan över Psalm 127 för att förklara att ”även om vi kristna är många, så är vi en i den ende Kristus”.

Så låt oss inom CHARIS-gemenskapen fortsätta att be för vår nye påve och tillsammans med honom arbeta på den grund som påve Franciskus lade. Hans önskan var att den karismatiska förnyelsen skulle främja mottagandet av Andens dop i hela kyrkan, tjäna de fattiga och verka för de kristnas enhet.